Det evigt gröna trädet, det är namnet som pingisintresserade människor i Kina använder på en av sportens allra största genom tiderna. Nämligen Jan-Ove Waldner.
Att ett land vars nationalsport är bordtennis och har fler pingisspelare i landet än vad Sveriges totala folkmängd uppmäts till, har en svensk pingisspelare som en av deras största förebilder, det säger en del om hur stor han var, hur stor han fortfarande är, J-O Waldner.
En man med många namn
Grunden till sitt smeknamn ligger en otrolig karriär med otroliga framgångar. Han har varit del av världseliten under över 30 år och tycks, som kineserna uttrycker det, aldrig åldras – det evigt gröna trädet. Kärt namn har för övrigt många namn som man brukar säga. Under 2004 så gjorde den då 38-årige Waldner sitt femte OS och lyckades något sensationellt gå fram ända till semifinal där han med liten marginal till sist föll. Men det man kommer ihåg mest från den turneringen är hur han ren drömpingis i kvartsfinalen krossade världstvåan Ma Lin med 4-1 i set. Efter detta så kallades han i svensk media för Kungen.
Meriterad som få
Än är inte sista kapitlet skrivet i boken om J-O Waldner eftersom han fortfarande är aktiv, även fast han inte längre tävlar i landslaget. Men om man summerar hans internationella meriter redan nu så räknar vi till två OS medaljer varav ett guld, 17 VM-medaljer varav sex guld och hela 19 EM-medaljer varav 11 guld. Med detta har vi bara räknat in hans meriter som senior, som junior kan vi räkna in ytterligare ett antal medaljer. Här ser ni en av hans mest minnesvärda poäng i matchen mot Timo Boll i OS 2004.
